Takemusu Aikido Göteborg – varför då?

Posted on Posted in takemusu, thoughts

Träningen i Takemusu Aikido Göteborg har nu snart varit igång i en termin. Själva klubben bildades officiellt i april. Tankearbetet och sedermera det praktiska förberedelsearbetet inleddes förstås mycket tidigare än så. Vägen från tanke till handling har varit lång och på intet sätt rak. Det är ingen lätt och okomplicerad sak att lämna en plats och en tillvaro som varit ens hem under nära 25 år. Det är ofrånkomligen mycket känslor inblandade.

Varför har då Takemusu Aikido Göteborg kommit till? Vad kan det rimligtvis finnas för funktion att fylla för ytterligare en Aikidoklubb i en redan rätt så klubbtät stad som Göteborg? I grunden handlar det förstås om ett i allra högsta grad individualistiskt projekt, eller kanske egoistiskt om man så vill. Som så många utövare före mig som tagit klivet till att starta något eget från grunden, handlar det om att få möjligheten att göra det jag vill, utan förbehåll, på det sätt jag vill, utan restriktioner, med de människor jag vill, utan kompromisser. Jag vill bygga en verksamhet som utgår ifrån min egen träning – det jag vill och strävar efter, det jag behöver. Andra är välkomna att följa med. Det är den mest grundläggande orsaken till att Takemusu Aikido Göteborg sett dagens ljus, men det finns förstås fler och som så ofta är fallet i träning och i livet kan de sällan frikopplas från varandra.

Jag ser med glädje att det i Iwamasfären i Sverige idag tycks finnas ett nyvaknat behov och en önskan av konkreta och genuina kopplingar till stilen och traditionen, till lärare som med auktoritet kan hävda att de har förstahandserfarenhet av Aikidon i Iwama, som varit med, som varit där. Ett sätt för klubbarna att hitta en väg till ursprunget, en fysisk länk tillbaka till källan – till Iwama. Det anordnas läger med lärare med den typen av auktoritet och erfarenhet, som tidigare inte alls eller bara sällan varit på besök i Sverige. Och lägren lockar många deltagare som har mycket gott att säga om arrangemangen och lärarna. Det är dock med sorg som jag samtidigt ser att det i dessa strömningar inte finns någon tendens till att öppna den, i det här sammanhanget, mest naturliga av dörrar: den till familjen Saito. Traditionen i Iwama lever, arvet lever, familjen Saito lever och den Aikido som är sprungen ur det, av så många år av hängiven träning, av blod, svett och tårar, lever! I allra högsta grad. Ett av de viktigaste syftena med Takemusu Aikido Göteborg är att fysiskt visa att så är fallet. Att göra ett otvetydigt personligt åtagande och ställningstagande. Att med hängivenhet och personlig övertygelse följa utvecklingen och de vägar in i framtiden som den moderna Iwamaaikidon tar under familjen Saitos ledning. Trots svårigheter. För visst är det svårt. Aikido är svårt! Skall vara svårt! Annars vore det inte Budo.

Just i detta konstaterande ryms ytterligare en anledning till att Takemusu Aikido Göteborg fötts: en personlig önskan att sträva efter det svåra. Jag vill att träningen, precis som livet, skall vara utmanande, pressa mig förbi och bortom mina gränser, tvinga mig att ifrågasätta och omvärdera saker jag tror mig veta och kunskaper jag tror mig ha. För mig är det enkelt: Om jag alltid tänker som jag alltid har tänkt, kommer jag alltid att göra som jag alltid har gjort och kommer alltid få samma resultat som jag alltid har fått. Ingen förändring – ingen utveckling. Ergo: ingen förbättring. Och om jag inte strävar efter att utvecklas för att kunna förbättra mig, hur skall jag då kunna hjälpa andra att göra det? Kan jag med gott samvete då kalla mig lärare? För mig är svaret otvetydigt nej och bildandet av Takemusu Aikido Göteborg är en naturlig del i processen att fortsätta göra det svårt för mig, att flytta mig utanför min trygghetszon för att söka nya utvecklingsmöjligheter. Detta betyder förstås per automatik att det också blir svårt, obekvämt och utmanande för den som vill följa med på resan. Jag vill träna med utvecklingsbenägna, utmaningstörstande människor. Allt annat vore otänkbart.

Klubben heter Takemusu Aikido Göteborg och för mig är detta inte ett bara ett innehållslöst namn. Jag vill söka en Aikido som är kreativ, lekfull och intuitiv. Jag vill göra det genom att fylla träningen med rörelse och oförutsägbarhet. Jag vill ha en träningsvardag som är fylld av nyfikenhet, inlevelse, känslor, hängivenhet, dynamik och skärpa. Jag vill att träningen skall vara såväl fysiskt som mentalt krävande och jag vill att varje deltagare vid varje träningstillfälle går hem med känslan av att ha tillägnat sig ytterligare något uns av kunskap, att något nytt tillkommit, om än aldrig så smått. Alla skall utvecklas, alla skall växa – som Aikidoutövare och som människor. Det enda som inte skall ha växt är egot. Bildandet av Takemusu Aikido Göteborg är ett försök att se till att detta blir verklighet och inte någonting jag bara går och önskar.

Betyder detta att en utövare av Iwamaaikido som tillfälligtvis kom på besök hos oss och deltog i träningen skulle känna sig helt bortkommen och undra varför vi kastar rakblad, jonglerar med motorsågar och försöker levitera eller flytta varandra med tankekraft? Nej, naturligtvis inte! I de allra flesta avseenden är allt sig likt. Takemusu Aikido Göteborg skall vara en Iwamaklubb där vi förvaltar traditioner i ordets rätta bemärkelse. Där gammalt och nytt möts. Där vi lär av det gamla för att kunna utveckla det nya i det eviga kretslopp som är Budoträning. Det handlar inte så mycket om vad som tränas som hur det tränas. Om intentionen i träningen och attityden till den.

Takemusu Aikido Göteborg är sprungen ur tanken om utveckling genom utmaning – en utmaning och utveckling av mig själv. Förhoppningsvis kan detta inspirera till utmaning och utveckling också hos andra.

 I Aiki – Mats

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *